OGRÄS OCH JÄGER.
För ett år sedan snurrade jag skivor på Halloween. Då såg jag ut såhär. På lördag är det dags igen, men den här gången tar jag plats på dansgolvet och inte på sidan om det. Jag och Hanna har haft pysselkväll. Glitterpennor, saxar, lim och varsin Jäger. Det var en av mina kreativare kvällar, måste jag säga. Och kreativt, det kommer det bli även på lördag. Hehe.
Fever, fever.
Det var väntat. Febern, snoret, det där huvudet lika tungt som cement. Jag hatar att vara sjuk. Snoret går ju visserligen att snyta bort, men när kroppen knappt orkar stiga upp ur sängen är det svårare. Man blir handikappad. Men det kom faktiskt en fin sak av allt lidande. Jag kom på mig själv med att nynna på en låt. En låt som det var länge sedan jag lyssnade på. Fever Fever, med Melody Club. En fantastisk låt, från ett fantastiskt band. Ett band som är fruktansvärt underskattat.
Fever Fever leave my heart alone
Teardrops down my face
I curse the day that I was born
Music at the moment.
När jag går till skolan: The Shins - New Slang.
Innan jag ska somna: John Mayer - Free Fallin'.
När jag drömmer om sommaren: Håkan Hellström - En vän med en bil.
När jag längtar till mitt artonårskalas: Britney Spears - Circus.
Du måste vara blind.
Jag vill ha sommar. Jag vill ha gröna björkar, överallt. Jag vill ha en klänning som fladdrar i vinden. Jag vill snurra runtrunt, springa på en gräsmatta, och hoppa omkring. Jag vill att min sommar ska sprattla. Och, jag vill att min sommar ska låta precis såhär.
Macy Gray.
I try to say goodbye and I choke
I try to walk away and I stumble
Though I try to hide it it's clear
My world crumbles when you are not near
Muse - Supermassive Black Hole
Powerballader och dansband.
Sarah Maclachlan - I will remember you. Bara för att kärlek är så fint ibland.
Howie Day - Collide
Den här låten är nog en av de finaste som finns. Jag vet inte varför, men den har verkligen allt. Det här är min låt, och det är i den här låten jag oftast brukar gömma mig om jag vill försvinna en stund. Jag har till och med sagt till mina vänner, att det är den här låten jag vill ska spelas på min begravning. (Om jag nu, God hope not, skulle avlida de närmaste åren.)
Musik.
För mig är musik känslor. Musik är ett sätt att må. Att vara. Man kan känna sig som en låt, som att ens rörelser är tonerna som svajar i en melodi, och texten ens tankar, ens innersta. När man känner sig ensam, som att ens känslor är så inslutna att man inte en själv kan förklara dem, så finns musiken. Den som sätter fingret på hur det egentligen känns.
Mitt liv svävar en massa. Uppåt, nedåt. Jag skulle aldrig nöja mig med en låt. Med en artist. När jag känner mitt blod pumpa glitter, redo för äventyr vill jag lyssna på Carolina med Josh Rouse. Och när jag ligger där, i mörkret och känner hur jag försvinner i tysta tårar, vill jag försvinna tillsammans med Damien Rice och Nine Crimes.
Om musiken är livet, så behövs det lite variation. För, inget är väl så varierande som livet, med dess ljuva upp- och nedgångar.
