hear

Det är konstgt hur musik kan få en att känna sig. När jag gick i skolkorridoren idag började den här låten spelas i hörlurarna. Plötsligt sträcktes ryggen upp. Jag kände mig som en kvinnlig James Bond, och gick med pondus i varje steg. Det var nästan så att jag väntade mig att alla som stod vid sina skåp skulle skingras åt både höger och vänster när jag kom gåendes. (Detta gjorde de såklart inte, för det var ju bara jag som hörde den respektingivande musiken.) Men det kändes bra. Jag kände mig stark.